.

och plånboken förstås.

Fredagens konsert var helt ok. Alla, gamla som nya Kissfans fick vad de ville. Snyggt, lagom högt ljud (stor del av fansen e ju äldre, har lite tinnitus har dessutom barnen med etc. Lite högre kunde dom faktiskt låtit. Paul försöker snacka lite om alla fina svenska brudar osv men det blir inte så trovärdigt när han stapplar omkring lite pluffsig och anfådd. Självklart ska vi skrika lite högre än Helsinki, och tro det eller ej vi lyckas det andra försöket så nu är Stockholm the number one city of fans! Japp, han sa faktiskt det.

 

Litet tugviftartest innan sista svarta målas på. Det funkar.

Ola, Pontus, Moa, Martin, Fredde och Linda tog nån bira innan och skrattade gott åt min nyköpta uffkostym.

Dressed to kill var temat men jag hittade inga träskor.


Snyggt.

Och när det blev lite mörkare blev det ju bara bättre och bättre.

Eld.

Blod

 

Gitarr-raket.

Konfetti.

Extranumrena var bara monsterhitsen och det verkade faktiskt som om de sparat minst 70% av energi och effekter till de sista 6 låtarna. Tårögda gick vi hemåt efter en härlig portion Kiss. Jag har bara missat en konsert här hemma (Eriksdalshallen på 80-talet) men kompenserar det medett San Diego-gig. Det här var faktiskt en de bättre. Man har säkert fått lite disstans och a-g-e-syndrom men kul var det!